sakerjagvet

..är en fråga jag fått höra ett par gånger idag.

Såhär då. När David, älskade bror, försvann ur mitt liv, visste jag varken ut eller in. Jag hade såklart vänner att prata med (underbara vänner, glöm aldrig det!) och det hjälpte både för stunden och länge efter och när jag mådde dåligt kunde jag tänka på deras fina ord och känna mig bättre.

Däremot hade min kropp och hjärna svårt att förstå vad som hade hänt och det blev konstaterat att jag faktiskt behövde professionell hjälp för att orka leva med det.

Pratade med en kurator, med skolläkaren, sjukhuset och även psyk. Dock tyckte jag inte att mycket av det där hjälpte..

En sak, som alltid hjälpt mig, i stunder där jag kanske var helt ensam, mitt i natten eller när jag fick ångest på bussen hem från skolan, är musiken.

Att sätta på sina favoritlåtar i mobilen och strunta i allt. Att kunna lyssna på gråtlåtar och få ur sig skiten, eller att lyssna på feel-good-låtar som fick en att le.

Därför har jag tatuerat in en G-klav bakom örat. Jag mår bra nu även om jag saknar honom konstant. Allt detta tack vare mina vänner och musik :)