sakerjagvet

... jag har sörjt. Men det är nu dags att gå vidare i livet. Jag ska berätta hur du gick ditt öde till mötes, så vi kan le och skratta åt saken. Ett glatt minne från din underbara tid här i det stora världen.

Det började igår eftermiddags, jag vaknade. Skrev lite sms, kände en våg av kissnödighet komma emot mig. Ilade iväg till toaletten, med telefonen i tröjfickan då jag smsade. Gjorde mitt (dvs kissade som en häst, bakfull ju) och spolade. krånglade med kläderna då sömnen fortfarande var i mina ögon.

Skulle preciiiis vända mig om för att tvätta händerna, och då handfatet är bredvid toaletten blir det en snäv vändning, med fickan som telefonen ligger i vänds mot toaletten. Jag hör ett ödesdigert "plums" och får panik. Stoppar ner händerna i toaletten, var glad över att jag redan spolat osv, och får tag på min käre mobil. Sköljer den under kranen i handfatet (som om den inte vore blöt nog) och pillar snabbt ut simkort samt minneskort.

Springer gråtande in till min man för att visa förödelsen. Mannen försökte hålla sig för skratt medans jag grät som ett barn, skakade som ett asplöv och skrek ut min frustration. Den var död. Alla skrattade åt min klumpighet. Även jag lite senare. Nu är jag tillbaka vid min gamla LG, den duger. Imorgon ska jag ringa försäkringsbolaget för att komma fram till någon bra deal.

Som om det itne vore nog att jag förlorat den bästa telefon jag nånsin haft, så har dom slutat göra den också! Så nu måste jag bestämma mig för en helt ny, vilket är ett projekt i sig..

 

Den luktar toalett men startade faktiskt! Tro det eller ej. Dock blinkar den väldigt oroväckande och jag vill inte längre ha den. Den luktar.